Vem-tar-vem i halvdan kalvdans ?

Long time, no see. Efter en lång blogg-paus är jag åter på banan. Läser Rönmarks ledare i TÅ  (17/6 2011) om den västernorrländska vem-tar-vem-röran i regionfrågan. ” Finns det något annat län där oenigheten varit så stor, partierna så splittrade och det politiska ledarskapet så frånvarande?” skriver Rönmark. Och jag håller med.

6 av 7 kommuner är sossestyrda, den 7e moderat. I Landstinget styr nu Alliansen med M i spetsen. M som motvilligt måste leda detta. Stora starka partier, som t.o.m. ökade i senaste valet, med långvarig vana att sitta vid ratten, tycks sakna karta och kompass – för att inte tala om vett.
Historien har visat att splittring och maktkamp mellan kommunerna i vårt område blivit en tragisk tradition – där alla förlorat. Så verkar det förbli. Alla ska ha en flygplats oavsett om det är hållbart och smart eller ej. Istället för att enas om en central airport på Gistgårdsön ska alla ha var sin.

Istället för att samarbeta, bygga nytt och starkt för att ta chansen att få bestämma mer om våra regionala politik. Och inte minst skapa ekonomiskt och befolkningsmässigt underlag för kostsam sjukvård, infrastruktur, utbildning och forskning nu och i framtiden, slåss man om vilken ska bli “Norrlands huvudstad”.
Många missförstår regiontanken och tror att den stora ytan = makten längre bort. Men vitsen är 1. Annars är makten i Stockholm och Bryssel 2. Annars är det allas krig mot alla 3. Annars finns det för lite folk och skatteunderlag för att klara all sjukvård, vägar, universitet m.m.

Som Rönmark skriver: “Tvåläns-lösning? Nej…en 1,5-länslösning, en halvdanslösning eller en “hur ska ni få ihop det här då?” -lösning.”… Jag säger en kalvdans-lösning!
Ystra kalvar på grönbete, i en lustiger dans kring midsommarstången.
Där lufsar  (S)tjuriga tjurar som Fred och StenOve med Micael släntrande i hälarna.

Där råmar Mamma Melvy högt åt sina systrar: “Muuu, Buuu!!!
Medan Mamma Mewa hoppar över ån fram och tillbaks efter friskt vatten och skuttar åt sitt håll – oklart vart.

Och Mamma Melisabet har tappat både lasson och orienteringen ståendes med lika stora som sorgsna ögon, idisslande mellan två hötappar. Längst ned på lägdan står ungtjuren Magnus och gnider sina nykläckta horn mot korkeken. Det är inte utan att man oroas av att han ska få i sig några korksmulor på kuppen…

Här ska stångas och det kan inte vara någon tvekan om var huvudstaden ska finnas och vem som är kung. Med krona av guld. Ja dansen kring guldkalven pågår. Frågan är om det är kattguld eller vad… Det är inte första gången om guldet skulle bli till sand!
Jag önskar det vore en saga, men det tycks vara verklighet.