Sylt, surströmming, sysselsättning

Bärplockarna….de från andra sidan jordklotet lyser med sin frånvaro jämfört med tidigare år. Om bären – de blå, röda, brandgula och vilka färger de nu må ha – också är frånvarande denna säsong vet jag icke. Ty jag är den sort och generation som inte plockar. Har i alla fall vett att skämmas. För egentligen är jag fostrad att ta vara på det naturen ger: bär, svamp, örter, frukt m.m. Men är för bekväm.

När jag skulle skriva en artikel, om att leva och hushålla resurssnålt och i samklang med natur och miljö –  devisen ”man ska leva som man lär ”gäller inte mig – sökte jag information, och stötte på fenomen som Syltakademin och  Svenska Syltningssällskapet. Visst är det fantastiskt vad det finns!  Bra är det också – och behagligt, eller vad sägs om följande: ”Att sylta är ett sätt att bevara minnet av sommaren”

 Och sedan tidigare känner jag till Surströmmingsakademin, där vännen Ruben Madsen
regerar på Ulvön.
Dagen till ära, då det idag är surströmmingspremiär, vill jag också tacka Ruben
och gratulera familjen Nordkvist och Ulvön för att gamla varumärket Ulvöprinsen
ska återuppstå!

Jag jobbar gärna för lokalproducerat, miljö- och klimatsmart, att stärka gröna näringar etc. Matlandet Sverige och kopplingen mellan entreprenörskap, besöksnäring, landsbygdsutveckling m.m. är given.

Har faktiskt sysslat lite med detta själv. Att arrangera den allra första matmässan ”Lantexpo”, på Gårdsbutiken i Nordingrå, var ett av mina första uppdrag som företagare 1999. Som projektledare skulle jag bl.a .rekrytera deltagare till en helt ny mässa. Inte helt lätt kan jag minnas…
Skärvångens Bymejeri var en av de som kom. Nu är de i världseliten!  Se Fabulous Flavours of Sweden på webben.  

Plocka bär eller svamp, vara ute i den underbara naturen och friska luften, röra på sig – stärker hälsan och kan t.o.m. vara rehabilitering för den som behöver.  Men eftersom alltför många är (slöa) liksom jag, uppstod fenomenet med bärplockare från ”Långtbortistan”. Med usla villkor
och prosteter från  markägarna och diskussion om gränserna för vad allemansrätten medger.

En annan debatt pågår om meningsfulla / meningslösa jobb och arbetsmarknadsåtgärder – den kanske mest omtalade och ifrågasatta är f.n. ”Fas 3”. Den sista anhalten i systemet för de stackare som är långtidsarbetslösa.

Vore bär- och svampplockning och liknande ett meningsfullt arbete?, Varför inte naturvård som
röjning etc ?  Vilket jag vet pågår i bl.a. Kramfors – ett av de få vettiga och lyckade satsningar som de styrande i Kramfors kommun, kan gott kosta på mig och berömma Micke Melander - åstadkommit.
Sedan sylta och safta och förädla för att till sist sälja som närproducerat. I nystartade eller redan etablerade lokala småföretag.
Till glädje för oss som inte ids eller kan förse oss själva därute i markerna.

Vem-tar-vem i halvdan kalvdans ?

Long time, no see. Efter en lång blogg-paus är jag åter på banan. Läser Rönmarks ledare i TÅ  (17/6 2011) om den västernorrländska vem-tar-vem-röran i regionfrågan. ” Finns det något annat län där oenigheten varit så stor, partierna så splittrade och det politiska ledarskapet så frånvarande?” skriver Rönmark. Och jag håller med.

6 av 7 kommuner är sossestyrda, den 7e moderat. I Landstinget styr nu Alliansen med M i spetsen. M som motvilligt måste leda detta. Stora starka partier, som t.o.m. ökade i senaste valet, med långvarig vana att sitta vid ratten, tycks sakna karta och kompass – för att inte tala om vett.
Historien har visat att splittring och maktkamp mellan kommunerna i vårt område blivit en tragisk tradition – där alla förlorat. Så verkar det förbli. Alla ska ha en flygplats oavsett om det är hållbart och smart eller ej. Istället för att enas om en central airport på Gistgårdsön ska alla ha var sin.

Istället för att samarbeta, bygga nytt och starkt för att ta chansen att få bestämma mer om våra regionala politik. Och inte minst skapa ekonomiskt och befolkningsmässigt underlag för kostsam sjukvård, infrastruktur, utbildning och forskning nu och i framtiden, slåss man om vilken ska bli ”Norrlands huvudstad”.
Många missförstår regiontanken och tror att den stora ytan = makten längre bort. Men vitsen är 1. Annars är makten i Stockholm och Bryssel 2. Annars är det allas krig mot alla 3. Annars finns det för lite folk och skatteunderlag för att klara all sjukvård, vägar, universitet m.m.

Som Rönmark skriver: ”Tvåläns-lösning? Nej…en 1,5-länslösning, en halvdanslösning eller en ”hur ska ni få ihop det här då?” -lösning.”… Jag säger en kalvdans-lösning!
Ystra kalvar på grönbete, i en lustiger dans kring midsommarstången.
Där lufsar  (S)tjuriga tjurar som Fred och StenOve med Micael släntrande i hälarna.

Där råmar Mamma Melvy högt åt sina systrar: ”Muuu, Buuu!!!
Medan Mamma Mewa hoppar över ån fram och tillbaks efter friskt vatten och skuttar åt sitt håll – oklart vart.

Och Mamma Melisabet har tappat både lasson och orienteringen ståendes med lika stora som sorgsna ögon, idisslande mellan två hötappar. Längst ned på lägdan står ungtjuren Magnus och gnider sina nykläckta horn mot korkeken. Det är inte utan att man oroas av att han ska få i sig några korksmulor på kuppen…

Här ska stångas och det kan inte vara någon tvekan om var huvudstaden ska finnas och vem som är kung. Med krona av guld. Ja dansen kring guldkalven pågår. Frågan är om det är kattguld eller vad… Det är inte första gången om guldet skulle bli till sand!
Jag önskar det vore en saga, men det tycks vara verklighet.

Titanic och Fukushima

”Det började med en skakning på nedre däck. Det fyllde oss väl mer med häpnad än med skräck. Vi förstod inte riktigt orsaken till att fartyget sprungit läck. Man hade sagt oss att detta var världens modernaste osänkbara skepp…Vi gick till baren och fick oss var sitt gratis glas champagne…

…Det är rätt typiskt för just vår tid. Vi har förlorat den sista gnuttan hopp. Vi går till botten där vi står, men flaggan den går i topp!”

Det blir allt glesare med nyhetsrapporteringen från kärnkraftshaveriet vid Fukushima i samband med jordbävningen i Japan. Vi ser inte längre skeppet. Faran över? Rätt typiskt för just vår tid…

Citerade texten är låten Titanic av Miakael Wiehe. Den användes bl.a. i Folkkampanjen mot kärnkraft inför folkomröstningen 1980. Ett år som jag jobbade som mest intensivt hittills i mitt liv, bland annat med detta. Meningsfullaste arbetet också – förutom det som mamma!

Enligt Wiehe handlar sången om den lille mannens hjälplöshet inför ett stort skeende han inte kan påverka. Å ena sidan är det så med kärnkraften i världen för oss idag. Å andra sidan kan vi alltid påverka allting. Livet och världen pågår inte enligt facit. Tyvärr lärde vi i min generation, som gick i grundskolan på 1960-70talet, oss att kolla efter rätt svar i facit alltför ofta.
Slutsats: Släng facit, kavla upp ärmarna, upp på barikaderna, spar energi och bränsle, samåk, kör och flyg mindre, utveckla nya bränslen, återvinn energi, effektivisera maskiner,rusta upp vattenkraft, odla energigrödor, bygg vindkraftverk, vågkraft-maskiner, sätt upp solceller med mera,m.m. Så kan vi stänga kärnkraft, skruva av oljekranarna och skotta igen kolgruvorna.

Tre önskningar

Jag pluggade på om och argumenterade intensivt mot kärnkraft 1975. Ungefär samtidigt lyssnade jag på Ted Gärdestads

 ”Jag vill ha en egen måne jag kan åka till, där stannar jag tills allting ordnat sig…”

När jag nu hör rapporter från Japans kärnkraftsolycka om stråldoser 1 miljon millisivert över normal nivå blir Teds önskan om en egen måne att åka till min!
Man brukar få 3 önskningar.Min andra blir att kunna vrida tillbaks tiden till 1975. Återkommer om den tredje.

Ola Magnell är en sann mästare på att skriva rakt på om gårdagens och dagens fenomen: Hans andra skiva, ”Nya Perspektiv”, kom ut 1975 och innehåller odödliga klassiker som ”Nya perspektiv” och förunderliga OCH TYVÄRR ÄNNU LÄSKIGT AKTUELL ”Min häst har blivit sjuk”. För att nu bara nämna några av guldkornen på denna formidabla skiva!
”Min häst har blivit sjuk” slutar så här:

 ”Alla söker frid i själen, alla söker mor och far. Därom vittnar hysterin hos alla och envar. Det är därför som han skriker, tänker ni, men det är bara som ni tror. Jag skriker för att jag vill bli beundrad och berömd och stor. Över åkern åker åkar-Åke i en gammal skraltig traktor. I fonden byggs en jättelik, ja monstruös reaktor – en osäker faktor. Fast du röker psyko-braj och fast du super som ett svin. Är det inte därför himlen färgas grön och gredelin. Dom gycklar med vår jord och våra liv, jag lovar och svär. Så sant jag är neurotiker och Synnergren en pundig militär. Min märr har blivit sjuk, min mamma går på fenedrin. Min pappa har låst in mej i sin slåttermaskin Det är ingen vacker värld men det råkar vara så den ser ut. Men du, du märker inte ens när det brinner i din egen knut.”

Ryser då jag t.ex. läser Carl Hamilton och andra med ”struts-later” långt utöver tillåtna gränsvärden. Nu får vi ta tag i detta igen. Vi som märker hur det brinner i knutarna – vår egen också. 

Kom igen alla Centerpartister, gamla Folkkampanjare KDare, Vänsterpartister, en del sossar – Juholt ?) och alla nypåstigna i alternativ- och förnybar energi-rörelsen. Apropå nedsläckningen Earth hour härom kvällen: Den bästa kilowattimmen är den sparade / oanvända = energieffektivisering & ny teknik! Lätt att fatta för den som inte tror det går – att kärnkraften , kol och olja forfarande och framledes behövs.

Protestera, manifestera, demonstrera, aktivera, propagera, UPPLYSNING krävs bokstavligt och bildligt ! Sakligt OCH passionerat är lika nödvändigt.
Kanske har vår tid kommit nu? Vår bästa tid är nu! Då behövs jag – då behövs du.
Detta blir min tredje önskan. Var med och uppfyll den.

 

Tomt utrymme – lilla världen och stora världen

 

Lilla världen: Mitt liv rullar på i turbotempo just nu. Många idéer, projekt att sälja in, förfrågningar om att göra det ena och andra… OK, men med vem och med vilka kort ska jag spela?

Lätt att bli fartblind, samtidigt som jag har bromsat tillräckligt i mitt liv. Reflekterar över detta och söker visdomsord att följa.

Du som läser vad jag skriver har noterat min förkärlek till citat, bevingade ord etc. Så givetvis greppar jag ett sådant även nu:

Livet består inte av att ha bra kort på hand utan av att spela dem man har väl.

 

Och det är som Tomas Sjödin så klokt säger med liknelsen om frukostbuffébordet på hotellet:

- Det måste få finnas tomt utrymme också, så att man kan ställa tallriken nånstans, annars går det ju inte att ta för sig eller förse sig av allt det goda som bjuds.

Stora världen: Gör ett avbrott i arbetet för brödfödan för att vila och följa med i nyhetsrapporteringen på nyheterna. Kaotiskt ute i världen med naturkatastrof och kärnkraftsolyckor i Japan parallellt med uppror och regimernas terror mot befolkningen i Libyen och Mellanöstern. Är det tecken på en havererad civilisation? Vad ska och kan vi göra?

Har sparat ett citat från en statusuppdatering här på Facebook med några starka ord från Abba Makarios en av de kärva asketer som bodde i Egyptens öken på 300-talet. I tiden ungefär mitt emellan Jesus och Muhammed:

”…Detta är vad som är frid. Trösta dig i allt detta: En kort tid varar mödan men vilan för alltid genom Guds ords nåd. Amen.”

Lilla världen: Och rigide Björklund håller krampaktigt sitt halmstrå i en krystad apropå-debatt om kärnkraft i Aktuelltstudion. Har dom ingenting lärt och fattat?! Inte drabbats av eftertankens kranka blekhet? Jag får flashbacks från min ungdoms engagemang i CUF, Centerpartiet, Folkkampanjen mot kärnkraft 1974, -76, -79, -80, -86…Vi visste redan då, vad var det vi sa.

Flyttar fokus mellan dået och nuet – plockar fram  vännen Dan-Oves präntade tankar:

”Livet kommer som en tennisboll över nätet och förväntar sig att man gör något… (Dan-Ove igen) ”Samlar sig till en ansträngning… Tar som aldrig riktigt slut… Alltid är där någon liten ofullkomlighet kvar att åtgärda…”

Närmar mig reflekerandets final. Dags att sätta punkt. Uppmärksammar vännen Markus fastekampanj där han påminner om bönen. Behöver ta ut en riktning och hålla någons hand.  Nynnar låtar av Lars Winnerbäck som skaldat en strof i Jesu fotspår:

”…Hon mötte mig med sitt leende och sa ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll.”

Ber om att så ska ske.

Trötta fötter i nya skor

Haparandas kommunalråd Bucht talade om framtiden  i politiken, i första hand syftade han på sitt parti socialdemokraternas pågående kris. Han hävdar att ett parti måste ha en vision eller en berättelse att presentera för framtiden om folk ska bli intresserade och engagerade. Han tog då en bra liknelse tycker jag. Det är ett citat från författaren Lo Johansson som lyder ungefär så här: Titta på skorna som står därute i hallen. Det är inte skorna som själva går i en viss riktning. Det är fötterna och den människa som går med skorna.
Så sant!

Apropå sossarnas kris går även mitt parti Centern igenom ett förnyelsearbete. Maud Olofsson har ofta tidigare talat om just berättelsen som viktig för att partiet ska nå ut. Att vi behöver  formulera de viktiga frågorna och förslag till svaren för idag och imorgon.
Kanske sko-metaforen är en bra början? Kanske kan dagsaktuelle  Peter ”Foppa” Forsberg vara till hjälp nu när han just snört av sig skridskorna.

Konstigt, sa Bill – en konst,sa Bull

Jag snappade upp några intressanta reflektioner som konstnären Ernst Billgren formulerade i morgonTV imorse. Inte helt otippat skulle konsten definieras. Något som, enligt Billgren inte självklart låter sig göras. Men som alltför många alltför ofta kräver. Vad är god konst?
Billgren berättade att det visat sig i test att 3 tavlor med exakt samma motiv som ställts ut på 3 olika ställen togs emot olika beroende var de sågs. De fick olika omdöme och tolkning beroende på den omgivning och miljö de hängde i. Samma motiv bedömdes och berömdes olika. Intressant. Kommer att tänka på verserna ”…men snus är snus om än i gyllne dosor, och  rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor.”

Nästa fråga, eller snarare, den första frågan är: VAD är konst?
Billgren ifrågasatte med eftertryck den ofta rådande uppfattningen numer att allt som man kallar konst ÄR konst. Det är inte OK att förminska någons anspråk att hävda det.
Men om allt kan vara och är konst upphör ju själva begreppet. Det vore som att vi skulle kalla allt för STOL. Även det vi hittills kallat soffa! Till slut finns det varken soffor, skorpor eller koftor – allt är stolar. Det är därför konsten behöver ramar!

Nä se det snöar…det var väl roligt…

Igårkväll tittade jag ut och såg snön falla trots att det blivit rejält kallt. Inte nu igen! Jag hade nyss sopat av flera decimeter snö från bilen och skottat runtom så jag kommer ifrån gårdsplanen. Jag har gjort det oräkneliga  gånger denna vinter. Varför denna prövning? Vad är det i mig och oss som ska prövas?

Jag  minns snövintrarna 1966 och 67. Då var det MYCKET snö och förmodligen ganska kallt också. Och strömavbrott många, många dagar. Men då var jag barn och tyckte det var lite spännande och annorlunda med allt. Vi gick till husvagnen på logen och lagade mat på gasolköket. Vi hade stearinljus och massor av filtar. Det enda trista var att inte få se TV. Det var nytt som fritidsnöje särskilt på vinterkvällarna ute i vår lilla by.

Jag tror inte föräldrarna mindes detta som jag gör. När man är barn behöver man ju inte ta ansvar för allt på samma sätt som vuxna.
Nu när jag själv är vuxen och står mitt i just detta ansvar – att göra det som måste göras.

Fast det är inte bara snö som kommer från ovan. Ibland kommer hjälp också. Jag fick en sorts svar på mina bryderier i prästens predikan i kyrkan i söndags. Temat var ”Gud verkar” även om vi inte vet vad, hur och varför. Då litar jag på det.

När du är…

Gud vet

När du är trött och modlös efter fruktlösa ansträngningar – vet att Gud har sett hur hårt du ansträngt dig.
När du har gråtit dig till sömns och ditt hjärta vill brista – vet att Gud har räknat dina tårar.
När du känner att tiden rinner ifrån dig och att det är stiltje i ditt liv – vet att Gud väntar med dig.
När du känner dig ensam och dina vänner inte ens har tid med ett telefonsamtal – vet att Gud finns vid din sida.
När du tror att du har prövat allt och ändå står rådlös – vet att Gud har en lösning.
När du ingenting förstår och du känner dig förvirrad och frustrerad – vet att Gud har svaret.

Om livet plötsligt känns ljusare och du ser en strimma av hopp – vet att Gud har viskat till dig.
När allting går på räls och du har mycket att vara tacksam över – vet att Gud har välsignat dig.
När något underbart händer och du fylls av förundran – vet att Gud har lett mot dig.
När du har en dröm att följa och ett mål att uppnå – vet att Gud har öppnat dina ögon och kallat dig vid namn.

Vem du än är och vad du än möter – Gud vet!
(ur Alltid älskad, Argument förlag)

Sorg och glädje

Tandläkargrått igen idag, och sörjer Birger – en vän och uppskattad ordförande i vår Centeravdelning i Nordingrå. Men jag har energi ändå.

Så glad och hedrad av att finnas med i skolboken Samhälle idag 7 utgiven av Natur & Kultur. (Den är en bok i samhällskunskap för högstadiet). Kapitlet handlar om demokrati och media. Jag är med genom ett debattinlägg från Newsmill i somras då jag skrev om fenomenet utländska bärplockare. Se länk http://www.newsmill.se/node/26455

Som om detta inte vore nog förekommer jag även i Mittuniversitetets C-uppsats: ”Personvalskampanjen i riksdagsvalet 2010 En (c)entrerad fallstudie” (Författare Elin Hagström, Evelina Larsson.)
Mitt i den berättar Emil Källström om mitt deltagande och min berömda kampanjtröja i Emil & Anette-kampanjen.
Den intresserade kan höra sig för hos mig eller Emil Källström för pdf-filen.

Jag är slutligen tillsammans med nämnde Emil och Birgitta Widerberg (Kramfors Centern) intervjuad i Liberal Debatt jan.2011, om ev. framtida samarbete Centerpartiet – Folkpartiet, se länk
http://www.liberaldebatt.se/2011/01/valkommen-till-centerland/

Och som grädde på moset ringde gossen Emil och kollade läget, just idag. Fortsättning följer…
Bortsett från sorgebudet – sämre dagar har man haft.